Begreppet hundras används när man talar om hundar som är rasrena och som avlats fram med en godkänd stamtavla och där organiseringen av avelsarbetet har skett utifrån en kennelklubb. Det finns idag rasstandarder som är standardiserade över hela världen som beskriver hur en viss typ av hundras ska se ut och hur den vanligtvis beter sig. Hundraserna avgränsas i så kallade stamböcker.

De flesta hundraser som finns idag har avlats fram av människan. Detta började göras i stor utsträckning under 1800-talet då det bland annat blev populärt med olika typer av hundutställningar. Den första listan över hundraser publicerades år 1873 och innehöll då 40 olika hundraser.

Hundraser har ofta sitt ursprung i äldre raser som har förädlats och renavlats genom bland annat inavel. Man brukade helt enkelt välja hundar som liknade varandra i både utseende och egenskaper och sedan låta dem para sig under en längre tid med varandra. Så har bland annat tysk schäferhund avlats fram. I vissa fall har man också fått fram raser genom att korsa olika typer av hundar som man tycker har bra och särskilda egenskaper. Det sker dock fortfarande förädling och framtagning av hundraser.

Det är rasklubben i det land som en hundras kommer ifrån som bestämmer hur rasstandarden för en hundras ska se ut, sedan ska detta följas utav de andra kennelklubbarna som är anslutna. Ibland skiljer sig dock bestämmelserna åt mellan länderna, vissa hundraser har högre krav för att ses som rasrena i vissa länder än andra och vice versa. För att ha någon slags ordning bland alla hundraser så delas dessa in i särskilda grupper. Det finns till exempel många olika sorters taxar men alla räknas ändå som just taxar. Samma sak gäller med terrier och spetsar. Det som är bra med rasrena hundar är att det är lättare att veta hur de fungerar.